Första gången som systra min och jag var på handboll. Vi hade ingen aning om hur det gick till där. Man var inte lika van som i en hockeyarena. Men vi lär oss fort. Vi upptäckte att det var valfria platser och vi fick tag på ett par bra, vi hade tom bord. Vi noterade båda två att publiken bestod till 90 % utav män i åldern 65 och där över. Undrar varför det är så? Det kan bli tomt på läktarna om ett X antal år?
Marlene har full koll på värmingen,
men vilket lag är det vi ska hålla på? Svart eller vitt?
Bollen hade en egen plats innan match, ser ni den?
Det blev kolsvart i salen och både Marlene och jag "skrek" till, såklart
In kommer HK Malmö
Det blev kolsvart i salen och både Marlene och jag "skrek" till, såklart
In kommer HK Malmö
Här var det publiken som skulle vara tyst och spelarna som skulle hålla låda.
Och det var ett himla skrikande från planen hela tiden!
Vi vet fortfarande inte på vilket språk dom skrek,
för vi hörde inte ett enda ord.
Allt sköttes manuellt, inga knappar här inte.
Det skrevs på en liten vit tavla och suddades sedan ut.
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar